Ca kl 16.25 idag fick min lilla Hulda somna in. Det var en böld hon fått, o efter egen erfarenhet så vet jag att bölder kommer tillbaka även fast dom "opereras" bort. Så valet blev att hon fick somna in för att slippa lidandet.
Just nu känner jag mig trött psykiskt. Hela dagen har bestått av en stor spänd klump i mage/hals, o när jag till slut kom hem från veterinären med lilla Hulda liggandes i sin resebur alldeles stel sprack allt...

En av dom värsta sakerna som finns är när ett djur blir sjuk o somnar in eller måste avlivas pga det. Jag kan verkligen inte beskriva smärtan inom en när något sådant händer, men den är enorm.
Visst är det tungt när ett djur dör av ålderdom också men det är inte på samma sätt. Man vet att djuret då har fått leva ett långt o friskt liv. Den behövde inte lida dom sista timmarna av sitt liv, dom somnade in av naturens egna gång...


Hulda
1/6 2007 - 3/10 2010