Svenska nationella muntliga

Min förra klass var den värsta på hela skolan, det sa både lärare och föräldrar. Vi gick med varandra från förskolan till 9an och med åren blev det bara värre och värre.Grupperingar, fula ord, blickar var vad våra skoldagar innehöll mesta dels. Jag och en av mina bästa kompisar kämpade oss igenom skoldagarna, vissa dagar var bättre än andra. Vi försökte vara starka och stötta varandra. Vissa gånger bröt man ihop, medan andra gånger kände man sig tillräckligt stark för att kämpa emot och säga ifrån.

Varken lärare eller rektorn brydde sig speciellt mycket om vad som på gick. På lektionerna fick man ofta höra något dumt från dom andra tjejerna i klassen. Självklart sa dom inte namnen rakt ut, men man förstod direkt att dom menade oss. Lärarna bara ryckte på axlarna och fortsatte med sitt. Blickarna vi fick var nog det värsta. I deras ögonen kunde man se deras hat mot oss, men om man tittade riktigt noga kunde man även se deras dåliga självkänsla och osäkerhet.. Människan är ett flockdjur, det var bara i grupp dom vågade trycka ner oss, ensamma var dom svaga och fega.

Bilden Skvallerbyttan, av August Malmström tycker jag visar hur det var för oss. På bilden står det 9 stycken yngre barn på en stenbro. En av flickorna står i mitten, alldeles ensam och gråter. Hennes hatt och korg ligger på marken framför henne och hon torkar tårarna i en sjal. Dom andra barnen står på varsin sida i 2 grupper och kollar på henne, men ingen verkar vela trösta henne. För oss var det vi som stod i mitten o kämpade, och resten försökte trycka ner oss ännu mer. Dom visade aldrig någon ånger eller medlidande. Oftast drog dom in ännu fler personer som dom fick emot oss, och när vi försökte försvara oss var det vi som råkade illa ut och fick ha samtal med rektor eller lärare Vi 2 stod ensamma i mitten mot ett tiotal personer.

Gruppen Simple Plan upptäckte jag när jag gick i hösten i 8an. Deras musik och texter träffade mig rakt in i hjärtat. En av deras låtar heter ”Me against the World” den texten passar helt perfekt in på det som jag och min kompis fick uppleva och känna. Texten beskriver att man ska kämpa för sig själv, vara stark och inte låta någon annan få styra ens liv. Ingen ska på något sätt få trycka ner en. Man ska vara den man är, och vara stolt över sig själv. Låten gav mig styrka för att fortsätta kämpa.Jag hade bestämt mig för att inte låta dom vinna, och det gjorde dom inte, det var jag som vann över dom. På avslutningen i 9an kände jag mig så stolt över att jag klarat mig igenom dessa år utan att ge upp. Jag kämpade för mig själv, mot dom personer som ville förstöra för mig precis som i texten. Idag är jag stolt över mig själv, och tycker synd om dom, att dom var tvungna att betée sig som dom gjorde. När jag möter dom, i mitt nya jag, går jag stolt förbi med ett leende på läpparna.

Det fanns personer runt omkring mig o min kompis som hjälpte och stöttade oss. Våra familjer och våra andra vänner såklart, men även på skolan fann vi till slut en person som äntligen var på våran sida.Lars Gunnar Forsberg eller LG som han kallades blev våran nya SO lärare i 9an. Bara efter några lektioner blev han min nya favoritlärare. Han var en positiv människa och man såg på honom att han älskade sitt jobb. Han lyssnade på oss elever, och jag o min kompis kände att han var den personen som vi kunde berätta allting för.. Att få berätta för en lärare var verkligen en lättnad, och han hjälpte oss igenom det sista året på grundskolan.

Efter 9an hade jag bestämt mig för att börja om på nytt, på ett ställe där jag inte kände någon. Det blev här, i Skellefteå och jag kan inte mer än tacka er för att ni är en så underbar klass och att ni positivt har förändrat mitt liv!